måndag 4 maj 2015

Marxism, del 1 - Dialektikens grunder

Ordet dialektik kommer från Grekiska och betyder 'plocka isär'. Dialektiken innebär att se de motsättningar inom ting för att förstå dess djupare innebörd. Den är viktig för att kunna förstå och tyda det som är kring oss. Målet är att ha en analys som är så korrekt som möjlig och ger förståelse över ett helt sammanhang. Den materialistiska dialektiken är det ramverk som Marx använde i sin analys av kapitalismen och historieutvecklingen. För att vi ska kunna förstå det samhällssystem vi lever i är det viktigt att vi har en så korrekt analys som möjligt. Då måste vi förstå oss på dialektiken.

Det finns några saker som tyder på att en analys är inkorrekt eller otillräcklig. Här är det värt att notera att en analys kan även vara i viss mån korrekt men ändå otillräcklig. Låt oss som exempel tänka oss en nyckel och en dörr. Har man inte en förståelse för just dörrar och nycklar utan har bara erfarit just den nyckeln och just den dörren så kan man dra slutsatsen nyckel öppnar dörr. Det är givetvis en korrekt slutsats men otillräcklig - ska du in i en annan dörr så är den analysen otillräcklig. Det vi i detta tankeexempel gjorde var att hävda någonting som är specifikt för att vara globalt. I detta specifika fallet så öppnar nyckeln dörren men det är ingen global sanning. Med det i baktanken så dyker vi in i dialektiken.

Återigen, dialektik är att se de beståndsdelar som uppgör helheten. De beståndsdelar som finns är antagonistiska. De står i motsats till varandra. Formulan för detta är tes-antites-syntes. Tesen står i motsatts till antitesen. Det är i mötet och samspelet mellan tesen och antitesen som vi får syntesen, slutresultatet, helheten. Det kan vi illustrera genom oss själva. Vi har en tes, födsel, och en antites, död. Resultatet och samspelet mellan de två motstående polerna är livet, syntesen, helheten. Varför behövs det då finnas en tes och en antites? Det kan man anta att det inte behövs, men låt oss tänka på att vi måste se helheten. En tes kan finnas. En antites kan finnas. Men vi är duktiga, vi har i bakhuvudet att vi inte ska beskriva en särskiljdhet som en säkerhet utan djupare analys. Hur ser den analysen då ut?

Vi börjar med en enkel slutsats. A = A. Det kan vara lätt att anta och det är också grunden för många antaganden vi gör. Men vi måste sätta det här i sitt sammanhang. A är en symbol för någonting. En liter mjölk. En liter mjölk är inte lika med en annan liter mjölk. De befinner sig i olika förhållanden. En nyproducerad liter mjölk skiljer sig kvalitativt från en liter mjölk som är två veckor gammal och sur. Vad sägs då om antagandet att en liter mjölk är samma en liter mjölk. Den är sig själv. Det påståendet håller inte. Där vi tidigare jämförde en liter mjölk med en annan liter mjölk som var sur kan vi nu jämföra en liter mjölk med samma liter mjölk då den har blivit sur. Alltså är en sak aldrig sig själv. Allting ändrar sig konstant vare sig det ändrar form, storlek, tyngd, etc. Då måste vi fråga oss, kan inte A=A om vi med A menar A just vid en specifik tidpunkt?

Ska vi hävda det så måste vi med tidpunkt mena något utav två alternativ. Vi kan antingen säga tidpunkt som ett tillfälle där lim t0, alltså att vi går ner till ett tidsintervall som är så nära noll som möjligt. Men även om vi går mot noll så är vi aldrig vid noll. Även om intervallet är så litet att man nästan inte kan särskilja det från noll så går det fortfarande en viss tid som A, eller mjölken, kommer förändras. Det andra alternativet är att med tidpunkt mena en sorts matematisk abstraktion där tiden är noll. Men allting existerar inom tid. Själva existensen är i konstant förändring. Att hävda att vi kan ha en abstraktion utan tid är som att hävda att vi kan ha en abstraktion utan djup, höjd eller bredd. Tid är en fundamental del utav existens. Att säga att A = A då tiden är noll är att säga att A inte existerar.

 A kan alltså inte existera utan påverkan från någonting annat. A är alltid i samspel med någonting. A kan vara vad som helst och alla ting kan vara A. För att någonting kan vara A så måste det uppfylla de kriterier som A har. Alltså måste allting möta påverkan på någonting annat. Alltså finns det alltid en tes och en antites.

Vad är då poängen med detta? Det kan verka ganska onödigt när vi ser på hur saker och ting fungerar. En liter mjölk är tillräckligt lik sig själv även efter någon sekund. Återkoppla nu till det jag skrev i första stycket. När vi pratar om mjölk med några sekunders mellanrum så är det en tillräcklig analys att säga att den är sig själv även om det inte är en korrekt analys. Men ska vi analysera någonting annat så kanske det inte är tillräckligt. Skulle vi inte använda en dialektisk analys när vi till exempel analyserar pengar så skulle vi anta att en färgad pappersbit har värde. Det är först när vi analyserar de dialektiska förhållandena inom pengar, vad det symboliserar, vad det används till, som vi på riktigt förstår oss på pengar och varför pengar har så mycket makt.

Sammanfattningsvis så har vi alltså bevis på att någonting inte kan existera utan sitt sammanhang även om det ofta duger att analysera simplare saker på det viset. Vi kan bryta upp saker och ting i sin tes, antites och syntes när vi analyserar svårbegripliga saker. I nästa inlägg ska jag förklara vad som menas med materialistisk dialektik, just den sortens dialektik som Marx formulerade.