Varför inte socialism?

Tidskriften Forbes skrev i den gångna veckan att 67 personer är lika rika som världens 3,5 miljarder fattigaste människor tillsammans. Det visar på hur kapital flödar uppåt i de strukturer som kapitalismen består av. Det finns ingen snäll kapitalism. Att reglera kapitalismen fungerar inte. Det är som att behandla symptomen av en sjukdom istället för att bota sjukdomen. Vi måste helt kasta av oss kapitalismens bojor och inrätta ett socialistiskt samhälle.

För att förstå varför det är nödvändigt att införa en socialistisk samhällsordning så måste vi först bli medvetna om den konstanta exploatering av proletariatet som kapitalismens innebär, och än mer viktigt, vad socialism egentligen är.

I marxistisk teori så defineras arbetarna, eller proletariatet, de som måste sälja sitt arbete för lön. De har inte kontroll över produktionsmedlen och de har inte de förutsättningarna som krävs för att leva på sina besparingar. I motsats till dessa står kapitalisterna, eller borgarna, det är de som äger produktionsmedlen eller inte behöver sälja sitt arbete för att överleva. I denna situation så befinner sig alltid proletärerna i ett underläge. Det är en maktobalans som uppstår. De behöver ett arbete för att överleva och drivs tyvärr ibland till att jobba under omänskliga förhållanden. På grund av kapitalismens produktionssätt och privata ägande så får man någonting som kallas merarbete. Arbetarna producerar värde i tjänster eller varor, men då borgarna äger produktionsmedlen och därmed tar en del av värdet så får man som arbetare aldrig hela frukten av sitt arbete. Det finns alltid värde som förs från de som skapar det och vidare till kapitalisternas händer. För att råda bot på denna inneboende exploatering så behöver vi utvidga demokratin till arbetslivet och införa ett socialistiskt samhälle. Ett samhälle med gemensamt ägande och demokratisk styrning av produktionsmedlen för att komma hela arbetarklassen till gagn.

En pågående förändring som belyser vikten av att socialisera samhället är den pågående automatiseringen av många jobb inom industrin. Vi ser hur allt mer jobb utförs av robotar. I Kina så håller Foxconn, världens största tillverkare av kretskort, på att automatisera alla produktionsled i sina fabriker. Det är inget hos automatiseringen som säger att det är nödvändigtvis är dåligt. Men så länge vi har ett kapitalistiskt produktionssätt så kommer ägarna av fabrikerna och produktionsmedlen behålla all vinst, samtidigt som de tidigare arbetarna får ta mössan i vacker hand. I ett samhälle med gemensamt ägande av produktionsmedlen så betyder detta att arbetarna inte behöver oroa sig för automatiseringen. De kan då på demokratisk väg bestämma vägen framåt. De kan välja att låta bli att automatisera och fortsätta gå till arbetet, men de kan även välja att automatisera och utan att slippa oroa sig för fattigdom, maktlöshet och utanförskap för att de lever i ett samhälle som bygger på principen “var och en efter förmåga, var och en efter behov.” I ett kapitalistiskt samhälle kastar automatiseringen ut arbetarna i fattigdom. I ett socialistiskt samhälle bidrar automatiseringen till mänsklighetens slutgiltiga frigörelse.

De finns en del som säger att vi människor har en inneboende vilja att tävla, att vilja bli rikare och att investera. De grundar sitt argument i att se till den närmsta historien. Hur företag startas och önskan att klättra upp för samhällsstegen. Problemet är att de inte ser längre än så. Problemet är att de inte ser på hela mänsklighetens historia. Problemet är att de inte ser hur vi människor påverkas av det samhälle vi lever i. Om kapitalism låg i människans natur, hur kommer det sig att det kapitalistiska samhället har existerat i blott några hundra år? I största delen av mänsklighetens historia så levde vi i en form av primitiv kommunism, detta följdes sedan av ett samhälle som sett till produktionsättet var ett slavsamhälle. Detta följdes av feudalismen och det var först efter detta som kapitalismen växte fram. Det kapitalistiska samhället har funnits i en försvinnande liten del av mänsklighetens historia. Att påstå att kapitalism skulle ligga i mänsklighetens natur är helt absurt och verklighetsfrånvänt. Egentligen är människan en produkt av sin omgivning. Vi lever alla i ett globalt, kapitalistiskt samhälle och det är då självklart att det färgar hur vi agerar. Vi drivs till att tävla. I arbetslivet så vill vi klättra på lönestegen. I samhällslivet ser vi upp över trösklar och blickar med längtan mot överklassens lyx och överflöd. Inte för att det är i våran natur utan för att vi har växt upp med det.

Men jag vill att du tar del i ett litet tankeexperiment som förhoppningsvis ger förståelse för hur lite vi har ett kapitalistiskt tankesätt. Föreställ dig att du har en påse chips när du är med dina kamrater. Du köpte visserligen påsen, men ni är alla bra kompisar och har känt varandra länge. Delar du med dig utan att tänka eller ser du på det hela som en investering? Gör du en mental kostnadskalkyl och förväntar dig avkastning och vinst? Som du ser så agerar vi bara kapitalistiskt i det ekonomiska livet, och det är just på grund av att vi formas av vårt samhälle. Vi skulle aldrig komma på idén när det gäller det personliga, när det gäller det vi brinner för, när det gäller våra nära och kära. Varför ska det då gälla någon annanstans? Är vi inte i samhället en enda stor familj?

Är det inte dags att bygga ett bättre samhälle?

Det är verkligen dags. Bidra till utvecklingen. Det absolut viktigaste är att lyfta frågorna. Idag ifrågasätts kapitalismen allt för sällan. Det diskuteras finanspolitik och ekonomi, men det är aldrig någon som diskuterar det system vi lever i. Så gå ut! Sprid idén om socialismen! Visa för folk den inneboende maktobalansen i samhället. Visa för folk hur borgarna när sig på proletärernas arbetskraft. Oavsett hur stort eller hur litet, frigörelsen börjar med dig!